Snubblade över denna bok på ett reabord i en bokhandel när jag var inne och skulle köpa present till min lillkusin. Ärligt talat hade jag antagligen inte plockat upp den om det inte varit för läs-ett-år utmaningen, men efter att ha läst boken är jag oerhört glad för det. Boken nyttjar brytningskänslan i september när sommaren går över i höst så det känns helt rätt att läsa boken just nu.
I boken får vi följa två tidsaxlar, en snabb och en långsam. I den ena möter vi en döende kvinna som ligger på sjukhus och väntar in slutet, i den andra får vi följa henne genom livet. Tiden är början och mitten av 1900-talet, och centralorten är Stockholm även om resor tar oss till andra ställen. För mig blir nästan Stockholm en egen karaktär i boken då staden och vad som sker i den är så viktigt för bokens huvudperson. Vi rör oss från ett välbärgat prästhem på Södermalm till en liten studentlya i Lund till den nybyggda förorten.
För mig känns det så otroligt märkligt att vi redan från början vet att kvinnan som är döende bara är 42 år. Tiden böljar fram och tillbaka och det känns som om hon är med om så mycket men samtidigt lever hon egentligen ett ganska skyddat liv inom snäva ramar.
Leandoer har en känsla för språk och på orden flyter jag fram genom den döende kvinnans liv, lika hemskt som det är vackert. Jag berörs av det och henne. En fin kärleksförklaring till en mor som gick bort förtidigt.
Originalspråk Ja
Serie –
ISBN 9789127133747
Annas Bokbord 