Carthage är en bok som det tog ett tag för mig att riktigt komma in i, men när jag väl gjorde det så blev det ytterligare en bekräftelse för mig vilken fantastisk författare Joyce Carol Oates är. Boken är indelad i tre delar och det är inte riktigt förrän andra delen drar igång som berättelsen suger in mig. Det är också en sådan där bok som det är lite svårt att prata om utan att spoila, men jag ska försöka i alla fall.
Grunden till allt som sker är att 19-åriga Cressida (som btw är ett sånt där namn som jag inte kan känna mig 100 på hur det uttalas vilket alltid stör mig lite) en kväll helt plötsligt försvinner från föräldrahemmet en lördagskväll. Spåren leder snabbt till att den som senast såg henne var systerns före detta fästman, Brett, en krigsskadad veteran med både fysiska och psykiska men. Vi får följa familjen under sökandet och den brottsutredning som följer på. Vi får också se hur allt påverkat de 7-8år senare. Vi får även följa Brett och hans mamma, både i nutid och med tillbaka till kriget och vad som hände där.
Det är en komplex och intressant historia som väcker många tankar när man läser den. Hur posttraumatisk stress kan påverka människor på olika sätt i deras handlande. Hur vi hanterar kriser olika och hur de förändrar oss till det bättre eller sämre. Hur viktigt förlåtelse är och hur otroligt svårt det kan vara att ge den. Hur man efter att ha genomgått samma sak kan komma igenom som en starkare individ eller som någon som inte kan hitta fotfästet i tillvaron längre.
Ingen snabbläsningsbok men otroligt läsvärd.
Här kan du hitta en liten smakbit ur boken.
Betyg 1 2 3 4 5
Språk Engelska
Originalspråk Ja
Originalspråk Ja
Originaltitel –
Översättning –
Serie –
ISBN 978-0-00-748574-1
Serie –
ISBN 978-0-00-748574-1
Annas Bokbord 