Idag är det Bloomsday och även om jag aldrig såg något firande de år jag bodde där så har jag hört om hur man vandrar i Leopold Blooms, James Joyces centrala karaktär i klassikern Ulysses, spår den 16 juni.
Förra året tog jag mig igenom denna tegelsten och såhär tyckte jag…
Jag ska nog inleda med att bekänna att jag inte riktigt hade klart för mig vad jag gav mig in på när jag käckt annonserade att jag skulle läsa Ulysses, denna hyllade klassiker. Visst kände jag till de 70-100 sidor (beroende på upplaga) på slutet utan punkt och att det skulle vara en modern version av Odysséen. Men jag var inte riktigt förberedd på hur det skulle vara att läsa den, på gott och på ont. För Ulysses är en salig blandning av briljans, svammel, hittepåord och anspelningar på saker som inte alltid är så lätt att hänga med i så här 90+ år senare. Är lite beredd att hålla med den här artikeln ”Ulysses” onjutbar när Joyces språkberusning går över i missbruk . För det gör den. I mina ögon skulle kanske 50-75% kunna skäras bort, då skulle det riktigt bra vara kvar.
En bok som utspelar sig i Dublin kommer alltid att ha en viss charm för mig. Att som före detta Dublinbo kunna se de gator och miljöer som beskrivs framför mig är en njutning. Och det gäller även här. Men det här att det skulle vara en bok om Leopold Blooms vandringar den 16 juni, ja det är lite si och så med det för mig. Dels känns det som om det finns flera karaktärer som har lika stor roll som Leopold, så att han skulle vara huvudperson är i sig diskutabelt, att det sedan tar 50+ sidor innan han ens dyker upp är ju en annan aspekt. Och vilken dag allting utspelar sig på nämns inte förrän ett par hundra sidor in, och lite i förbigående.
Vissa avsnitt av boken får mig att känna mig lätt sinnessjuk, jag klarar inte av det helt osammanhängande flödet av ord och tankar. Jag är helt för att hitta på egna ord när det behövs men att spara delar som ser ut som om katten gått över tangenterna? nja, det är väl diskutabelt huruvida det är rätt beslut att ta.
Men vissa avsnitt tycker jag mycket om. De små korta glimtarna i olika människors liv; den långa diskussionen och analysen av Shakespeare, prästen som är ute och går, flickorna på stranden. Och det går inte att säga att Mollys monolog på slutet är annat än briljant, även om jag inte riktigt är med på varför det inte kunde få vara med någon punkt och stor bokstav i det hela.
Men ångrar jag att jag läste den då? Den är ju ändå över 700 sidor. Nej, jag ångrar det inte. Jag är nöjd med att ha läst boken (glad skulle vara att ta i lite). Man måste läsa själv för att bilda sin uppfattning och det har var ändå en bok jag funderat på att läsa i många år. Ska kanske nämna också att jag till en början hade tänkt att läsa denna på min platta för att slippa den stora tunga boken, men det gick helt enkelt inte att läsa den då. Är glad att jag fick tag i den här reader’s editionpå mitt lokala bibliotek. Har förstått att den är lite kontroversiell då den genom layouten hjälper läsaren, men jag är enbart tacksam då den är svårgenomtränglig nog som den är. Något annat värt att nämna är att jag från början hade tänkt läsa den på ett par veckor, men det gick bra inte. Tillslut tog det de tre månader jag fick ha den från biblioteket då jag behövde perioder att vila ifrån den för att orka läsa vidare.
Ulysses kommer nog aldrig bli helt inaktuell, dels har vi firandet av Bloomsday (som jag aldrig hördes nämnas när jag bodde där) och sedan är det bara att se på de här nya sätten att ta sig an texten: Ulysses på väg att bli videospel och Ulysses app lets you ‘literally wrestle’ with Joyce .
Jag har också lämnat en liten smakbit på boken här.
Originalspråk Ja
Serie –
ISBN 9780330352307
Annas Bokbord 