Originalspråk Ja
Serie –
ISBN 9789197864657
Snubblade över denna bok på ett reabord i en bokhandel när jag var inne och skulle köpa present till min lillkusin. Ärligt talat hade jag antagligen inte plockat upp den om det inte varit för läs-ett-år utmaningen, men efter att ha läst boken är jag oerhört glad för det. Boken nyttjar brytningskänslan i september när sommaren går över i höst så det känns helt rätt att läsa boken just nu.
I boken får vi följa två tidsaxlar, en snabb och en långsam. I den ena möter vi en döende kvinna som ligger på sjukhus och väntar in slutet, i den andra får vi följa henne genom livet. Tiden är början och mitten av 1900-talet, och centralorten är Stockholm även om resor tar oss till andra ställen. För mig blir nästan Stockholm en egen karaktär i boken då staden och vad som sker i den är så viktigt för bokens huvudperson. Vi rör oss från ett välbärgat prästhem på Södermalm till en liten studentlya i Lund till den nybyggda förorten.
För mig känns det så otroligt märkligt att vi redan från början vet att kvinnan som är döende bara är 42 år. Tiden böljar fram och tillbaka och det känns som om hon är med om så mycket men samtidigt lever hon egentligen ett ganska skyddat liv inom snäva ramar.
Leandoer har en känsla för språk och på orden flyter jag fram genom den döende kvinnans liv, lika hemskt som det är vackert. Jag berörs av det och henne. En fin kärleksförklaring till en mor som gick bort förtidigt.
Denna månads bok i läs ett år utmaningen hittade jag av en slump på ett reabord när jag var inne i en bokhandel för att handla present till min lillkusins födelsedag (ja jag försöker ge böcker till honom och hans syster i största möjliga utsträckning). September av Kristoffer Leandoer. Hade inte hört talas om författaren tidigare så det blir spännande att se om det blev en vinst eller nitlott.
Augustiresan är en sån där bok som utspelar sig på flera plan samtidigt och har separata tidslinjer som berättas parallellt för att sedan föras samman.
I nutud är Jenny och hennes tre kompisar ute på cykelsemester på Österlen. De har alla känt varandra i över tjugo år och det här är deras chans att uppdatera varandra på vad som hänt det senaste året då framförallt Jenny varit för uppslukad av sitt eget liv för att ha tid/ork att träffas.
Med början för ett år sedan så får vi följa Jenny som blir befodrad på sitt jobb och därmed blir chef för flera av sina gamla arbetskamrater, något som många av dem har svårt att acceptera. Dessutom sväljer jobbet mer och mer tid vilket gör att hon och maken får allt mindre tid tillsammans.
Jag tyckte mycket om denna bok och vad jag grät bitvis. Fredriksson är bra på både de fina miljöskildringarna på Österlen (längtade dit något fruktansvärt när jag läste om hur de susade fram där) och karaktärsporträtten. Jag känner så oerhört med Jenny, jag vet hur den där känslan av isolering känns och hur svårt det kan vara att sträcka ut en hand från den och be om hjälp, även till de som står en allra närmst. Också en fint porträtt av vänskap mellan väninnorna. Har turen själv att vara del i en trio som kännt varandra sedan vi var små och det är en sådan lyx att oavsett om man ses eller hörs varje dag som vi gjort periodvis eller om det går flera månader emellan så kan vi alltid ta upp den där tråden igen.
Augustiresan är en viktig bok på många sätt då den tar upp ett ämne som pratas om alltför sällan. Rekommenderar verkligen.
Läses bäst i soffan under en filt med näsdukar inom räckhåll. Tror också att detta skulle vara en bra bokcirkelbok då det finns mycket att diskutera i den.
Hade lite svårt att komma på någon bra bok till augusti men sedan damp det ned ett erbjudande i mailen häromdagen att köpa denna till kraftigt reducerat pris och eftersom jag ändå funderat på den så slog jag till och laddade ned till min platta. Jag kommer alltså att läsa Augustiresan av Anna Fredriksson som min bok i läs ett år utmaningen.
Under juli kommer jag att läsa En natt i juli av Jan Fridegård. Denna gång inte en bok plockad ur bibliotekets magasin utan ur pappans bokhylla, vilket på vissa sätt är väldigt snarlikt 🙂
Söndag igen och dags för En smakebit på søndag. Konceptet är som följer: Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Den som håller i trådarna är Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Där hittar du fler smakbitar. Den enda regeln som finns är att spoilers undanbedes.
En av de böcker jag läser just nu är klassikern Ulysses av James Joyce. Boken är ganska mastig och bitvis lite svårgenomtränglig men den är intressant och bitvis jättebra. Eftersom boken på ett sätt inte handlar om någonting så går det varken att spoila eller skriva någon bra setup för smakbiten men det här är från när vi först träffar Leopold Bloom, en av huvudkaraktärerna. Smakbiten är hämtad från sidan 53.
Mr Leopold Bloom ate with relish the inner organs of beasts and fowls. He liked thick giblet soup, nutty gizzards, a stuffed roast heart, liver slices fried with crustcrumbs, fried hen-cod’s roe. Most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine.