Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn

Igår träffades vi i den alltid lika trevliga IRL bokcirkeln jag är med i för att diskutera denna vår senaste bok. Sammanfattningsvis var vi ganska besvikna på boken och hade svårt att hitta så mycket krokar att ta tag i att prata om. 
Boken handlar om en period i Karin Boyes liv då hon bodde i Berlin.  Hon hade det ganska knapert och försörjde sig genom översättningar,  noveller till veckotidningar och genom att låta vänner bjuda och betala.  Hon genomgår psykoanalys och hon blir förälskad.
Det stora problemet jag har med boken är att den bara flyter på ytan av saker och ting hela tiden.  Alla intressanta små smulor som läggs ut förblir liggande utan att tillvaratas. Kanske är det så att man bör vara väl insatt i Boye för att kunna uppskatta boken ordentligt,  själv hade jag bara läst enstaka dikter innan och i princip ingenting om henne som person annat än att hon tog sitt eget liv. 
Språket i boken är vackert och poetiskt,  jag blir sugen på att läsa något mer av Kolterjahn. I cirkeln spekulerade vi om boken kanske blivit bättre och fått ett annat liv och djup om Boyes egna texter och ord fått ta plats ibland. För hur vackert språk den än har och hur njutbar den än var att läsa så lämnar boken mig förvånansvärt oberörd. 
Betyg 3/5 (1 poäng enbart för språket)
Böcker jag läst tidigare av samma författare : det här är den första boken jag läser av Jessica Kolterjahn

Feberflickan av Elisabeth Östnäs

Sträckläste denna lilla pärla (den är endast 127 sidor) jag fått av enbokcirkelföralla.Upplägget är spännande och unikt, det har delar av en slags pusseldeckare men samtidigt kan det ibland vara svårt att veta vad som händer nu och då, ibland till och med om det händer/hänt överhuvudtaget. 
Berättelsen är en mordgåta och efter hand får vi mer och mer information om denna familj och de händelser som lett oss fram till idag. Vem är offer? Vem är förövare? Finns det alltid en tydlig linje där emellan? Och vem har rätt att döma?
Boken är inspirerad av det faktiska fallet med Lizzie Borden. (OBS blir lite spoiler att läsa om det innan.) Och jag tror att det ger det där lilla extra till berättelsen även om Feberflickan heter Luna och inte Lizzie, bor i Lund och inte Fall River i USA. Något som också bidrar till känslan av ”äkthet” är att den utspelar sig någon gång i sekelskiftet 18-1900-talet (vi får inte veta exakt). Tror inte att historien hade hållit om den hade varit förlagd i nutid. Vetenskapen har gjort för mycket framsteg att det skulle vara i princip omöjligt att hålla mystiken uppe på det sätt som nu är möjligt. 
Något annat jag tycker om med boken är att den är så otydlig samtidigt som vi läsare vartefter ändå får många pusselbitar till vad som hänt så är det ändå lite upp till dig själv att dra dina slutsatser. Brukar inte gilla öppna slut, om man nu kan säga att det här är det, men i det här fallet så blir det bara bättre. 
Titta gärna in på Instagram, Twitter, Facebook och andra bloggar där vi fram till den 13/5 diskuterar boken på #vemärmördaren . 
Betyg 5/5
Läst tidigare av samma författare: Detta är Elisabeth Östnäs debutroman.

Jodåsåatt…

… råkade visst inhandla några böcker idag. Var och hälsade på i drotting Ommas rike i all sin vårprakt occh efter det råkade vi oss förbi ett ställe där det stor ”Antikt”. Vi stannade till och det visade sig att de hade ju böcker också (surprise!). 10kr/st för pocket och 25kr för inbundna slutade i den här högen.
Aldrig mera fri – Sara Blædel
Det tredje tecknet – Yrsa Sigurdarsdottír
Tusenskönor – Kristina Ohlsson
I grunden utan skuld – Viveca Sten
44 A Dublin Memoir – Peter Sheridan
Den inre kretsen – Mari Jungstedt
Saknad – Karin Alvtegen
Smörtans hus – Jo Nesbø
Och bäst nästan är att jag bara läst Nesbø förut. Allt annat nya bekantskaper som ska göras, och de flesta har jag läst gott om på olika bloggar. Känns gött.

En tesked jord och hav av Dina Nayeri

Nayeri skulle kunna vara en av mina nya favoritförfattare. Där, så var det sagt. Jag fullkomligt älskar denna debutroman och hoppas att hon fortsätter att skriva böcker i samma anda. 
Innan jag började läsa for mina tankar till  Khaled Hosseinis böcker (The Kite Runner och A Thousansd Splendid Suns), och visst finns det vissa likheter, framförallt med den sista. En stark kvinnogestalt som försöker att hitta sin väg genom livet. För visst är Saba stark, även om hon själv kanske inte tycker det. 
Även om historien självklart färgas av att den utspelar sig i Iran och att de inskränkningar som det muslimska styret gör i vardagen, framför allt för kvinnorna, så är det som jag mest tar med mig helt oberoende av land, kultur och andra omständigheter. Det är historien som en flicka som förlorar sin syster, inte nog med det, sin tvilling, och hur hon försöker att hantera detta, gå vidare och hitta sin egen identitet efter att ha varit del av den unika tvåsamhet som det innebar. Det är också egentligen lite irrelevant på vilket sätt hon förlorar henne, är Mahtab som Saba säger välmående i något annat land eller dog hon? Saba måste i vilket fall gå vidare i sitt eget liv. Det finns så mycket jag skulle vilja säga men det skulle bara förstöra för de som vill läsa boken. Gör det bara säger jag!
Det tog ett litet tag innan jag kom in i boken, kanske 100 sidor, men efter det var jag helt fast. Och ja, jag hade tårar rinnande utmed kinderna vid mer än ett tillfälle under läsningen. Jag brukar ha svårt att få betyget att trilla över till högsta, men jag kan helt enkelt inte komma på hur den hade kunnat vara bättre.
 
Betyg: 5/5
Originalets titel: A teaspoon of Earth and Sea
Läst tidigare av samma författare: Detta är författarens debutroman.
Just det, kom på att jag kanske ska lägga till en liten sak till. Jag som brukar vara högst skeptisk till att läsa svenska översättningar av engelskspråkiga böcker tycker i detta fall att Ylva Stålmarck har gjort ett alldeles utmärkt jobb. Var någon enstaka sak jag störde mig på, men det har nog egentligen inte med översättningen i sig att göra utan att det används iranska ord och begrepp (det handlar om flera olika språk och dialekter) som säkert gör att den engelska texten också hackar lite om man inte känner till dem sedan tidigare. Men som sagt, i detta fallet känner jag inte alls att hellre skulle läst den i original så stort plus i kanten till Stålmarck.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Denna svenska klassiker valdes snabbt som första bok i vår nystartade bokcirkel. Det visade sig att vi alla hade den på vår ”att läsa” lista och vi ville gärna utnyttja den extra puffen att läsa den i detta forum.
Själv så tycker jag att det är en helt fantastisk bok. Jag har för flera år sedan sett den klassiska filmatiseringen med Max von Sydow och har även givetvis hört sångerna från Duvemåla vilket tyvärr förstör njutningen lite i läsandet. För jag vet ju så väl vad som kommer hända vissa av karaktärerna, även om jag kanske inte kommer ihåg när. Men det gör ju så mycket ondare att engagera sig i någon som man vet inte kommer att finnas med genom hela berättelsen.
I alla fall, denna första del i romansviten behandlar tiden från den missväxt och svält som var i Sverige som ledde till utvandringarna, till att de sätter fötterna på amerikansk jord. Språket i boken känns fräscht och väl avvägt, även om jag ibland måste läsa småländskan högt för mig själv för att riktigt kunna uttyda vad där står.
Extra berörande är att man vet den historiska anknytningen, att så många tog det svåra beslutet att lämna allt som de visste för att söka lyckan på andra sidan jorden med vetskapen att de aldrig skulle återvända, oavsett vad som händer. Det är hjärtskärande att läsa och jag drar såklart paralleller till mina egna utlandsår, som var så totalt annorlunda med flyg, internet och telefoner som gjorde att de jag lämnat fanns med mig hela tiden. Jag vet inte om jag hade haft styrkan att lämna allt för gott som de gjorde.
Betyg: 5/5
Läst tidigare av samma författare: Jag har inte läst något av honom tidigare.
Detta är del ett i Mobergs triologi om utvandrarna.

Kommer publicera vad bokcirkeln tyckte i ett separat inlägg. 

I’ve been booked!

En av mina favoritsaker är att hitta paket i brevlådan, det spelar ingen roll om jag vet att de är på gång eller inte. När jag kom hem idag låg senaste bookedboken som jag lyckades klicka hem i brevlådan. Ska bli jättekul att läsa denna så snart jag är klar med nuvarande boken, Bländverk, men jag känner redan nu att den sistnämnda kommer läsas i ett nafs.

Hembygd – Någonstans i Sverige av Annica Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson

Denna bok är en del av ett större projekt som författarna står bakom. Det finns en vandringsutställning som för närvarande, fram till den 14 april, befinner sig på Arbetets Museum. Det finns också en hemsida där material från utställningen och boken presenteras. Jag gillar det faktum att projektet presenteras på flera plan på detta vis och alla har sina för och nackdelar.
Boken tycker jag om för att jag kan sitta hemma i lugn och ro och ta in och fundera över ungdomarnas funderingar (alla är mellan 15 och 23 år gamla), som ofta är väldigt lika de jag kommer ihåg att jag själv hade, och till viss del fortfarande har. Jag känner igen mer ett leende hur vissa grannar och andra lite ”speciella” människor i omgivningen får deskriptiva smeknamn som de är mer eller mindre medvetna om. Jag känner igen de konflikterande känslorna inför den plats där man växt upp, där finns trygghet, men det är också en plats där det kan vara svårt att förändras, att hitta ett nytt jag om man känner att man inte trivs med den man blivit. Boken ger också en chans att titta mer ingående på de bilder som ungdomarna själva tagit. Fotografierna speglar deras hembygd, och de har alla hittat skönhet i den. För ibland kan skönhet vara fult, ibland är skönhet det vi tar för givet i vår vardag.
Utställningen gestaltar samma material på ett sätt som gör att man som besökare tar till sig det på ett annat sätt. Vi får se videos av ungdomarna när de pratar om hembygd, om makt, om fördomar. Vissa får vi höra som ljudinspelningar i små uppbyggda rum med anknytning till det som sägs i hörlurarna. Mina favoriter är ett par större ljuslådor där flera uppslag av boken visas upp. Fler ungdomars berättelser och fotografier kommer upp bredvid varandra och det belyser de likheter (och olikheter) som finns mellan dem på ett sätt som kanske inte alltid är lika påtagligt i boken. Utställningen har även flera platser där man som besökare kan sätta sig ned och bläddra i boken själv. Jag gillar kopplingen men kände inte att boken kom till sin rätt i den miljön.
Hemsidan är projektets tredje del och är främst till för att skapa arbetsmaterial till skolor och liknande för att kunna prata om de här frågorna. Det är som en blandning mellan utställningen och boken i det att många av texterna finns med men även videoklipp med utvalda ungdomar. Det finns även lite fler bilder som ungdomarna själva har tagit. Fördelen med hemsidan är att här är kopplingen mellan vem som säger vad, det vill säga, man får ansiktet på den som säger något. Och jag gillar det. Inte för att det har någon betydelse hur de ser ut, men det blir mer personligt på något sätt.
Boken väcker så klar egna tankar om vad hembygd är för mig. Jag tycker nog det är en plats som är viktig i formandet av mig som människa. Det spelar ingen roll hur länge man bott där, utan det är betydelsen i ens liv som är nyckeln. För mig är självklart den stad jag växt upp i hembygd, eller snarare, den förort där jag växte upp, Ekholmen i Linköping. Men hembygd för mig är också Dublin på Irland där jag bodde två år efter gymnasiet och som jag inte varit den jag är om jag inte haft dem i bagaget. Min nuvarande hemstad, Norrköping, känns efter 10år fortfarande inte som hembygd, trots att jag gått på universitetet och drivit företag här. Men det känns som om det sakta håller på att förändras och vem vet, snart är det kanske hembygd för mig också.
Betyg 4/5
Läst tidigare av samma författare: Det här är den första boken jag läser av dessa författare.
Denna bok har jag fått förmånen att läsa genom booked.nu