Raven Black av Ann Cleeves

En recension som legat och släpat är denna, måste lära mig att skriva recensioner med en gång även om de inte ska publiceras förrän senare. Detta får bli en kortis därför.

En ung flicka hittas mördad på den lilla shetlandsön och paralleller dras till ett ouppklarat försvinnande av en flicka flera år tidigare. Jimmy Perez leder den lokala delen av undersökningen samtidigt som utomstående hjälp kallas in då mord inte hör till vanligheterna på ön. Vi får inblick i hur det lilla samhället fungerar sett både inifrån och utifrån. Även om denna utspelar sig i nutid så får vi se hur starkt allt som hänt tidigare färgar öbornas liv idag. 
 
Jag gillar Cleeves stil och det lite lågmälda som passar väl in i miljön. Är definitivt sugen på att läsa fler i serien.
 
Betyg 4/5
 
Bokserie: Del 1 i Shetlandskvartetten
 
Läste denna tillsammans med deckarcirkeln. 
Annonser

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang

Mördaren ljuger inte ensam är en charmig bok. Ja, det är den första tanken jag har när jag läst klart den. För det kan ju inte annat än kännas charmigt med det tidstypiska språket, boken är från 1949, och den avsaknad av teknik som vi idag tar för givet. Bara en sådan sak som att de inte kan ringa förrän klockan åtta på morgonen eftersom det inte finns någon i växeln innan dess. 

Boken har ett klassiskt upplägg med en avgränsad yta, ett fast antal misstänkta som minskar med tiden. Jag kom hela tiden på mig själv att jämföra med Agatha Christie. Puck (!) är på semester i bergslagen med en blandning av människor som hon känner mer eller mindre väl. Det sker ett mord och Puck är den som upptäcker liket. Hon tar hjälp av Eje och tillsammans ser de till att polisen blir kontaktad och så småningom dyker de även upp på ön. Alla inbördes förhållanden, nya och gamla, dras fram i ljuset en efter en tills mördaren är avslöjad. En perfekt sommarpusseldeckare alltså.

Jag känner att jag lätt kommer in i språk och teknikavsaknad, kanske är det för att de befinner sig på en ö vilket även idag kan vara lite (i brist på bättre ord) primitivt. Det som skaver mest är den allmänna okunskapen hur man ”bör” bete sig vid en brottsplats. Det känns som om alla modernare deckare både i bokform och på tv har präntat in i oss att man inte stövlar omkring på en brottsplats hur som helst och pillar på saker och ting. 

Kunde inte låta bli att lägga upp denna fina persongalleri bilden. Helt underbart.
Jag rekommenderar verkligen de som inte läst denna att göra det och jag kommer se till att fler av Langs böcker letar sig hem till mig på ett eller annat vis. 
Betyg 4/5
Det här är den första boken i serien om Christer Wijk.
Den här boken lästes tillsammans med Deckarcirkeln. 
Böcker jag läst tidigare av samma författare: Jag har inte läst något av Maria Lang tidigare.

Släkte av Håkan Östlundh

Polisen Fredrik Broman har ganska nyligen flyttat från Stockholm till Gotland med fru och barn. Nu är det sommar och turistsäsongen börjar ta fart på ön. Samtidigt hittas ett lik som legat oupptäckt under några veckor och fler följer på det. Fredrik blir mer involverad än vanligt då flera i hans närhet får stifta närmre bekantskap med utredningen än vad någon av dem skulle vilja. 
Jag tycker det är en helt ok deckare. Det jag reagerar på är att tempot är så neddraget i den vilket gör att den kunde kännas seg bitvis. Inte ens när mördarjakten är i full gång åker tempot upp speciellt mycket.
Jag gillar dock karaktärerna i boken och kan mycket att tänka mig att läsa fler böcker i serien bara för att få se hur de utvecklas. 
Släkte var vår senaste bok i deckarcirkeln. Läs även vad books on my mind tyckte.
Betyg 3/5
Böcker jag läst tidigare av samma författare : det här är den första boken jag läser av Håkan Östlundh
Släkte är den första boken i serien om Fredrik Broman.
PS. För någon som aldrig besökt Gotland var det en överraskning att släkte syftar till ett slags ruttnande tång som samlas utmed stränderna på sommaren.

I de lugnaste vatten av Viveca Sten

Det här är den första deckaren i serien om polisen Thomas Andreasson och hans barndomsvän Nora Linde. En kropp har flutit i land på Sandhamn mitt under turistsäsongen. Thomas får åka ut dit och undersöka om det är mord eller en olycka. Att det blir just han är en kombination av semestertider och lokalkännedom då han tillbringat stora delar av livet ute i skärgården. Då man från polisens sida är beredd att se det hela som en olycka dyker en till död kropp upp som har kopplingar till det första liket. Men vad har de egentligen för koppling till Sandhamn?
Jag tyckte verkligen om den här boken. Jag gillar hur Sten målar upp sina karaktärer som riktiga människor med riktiga problem (utan att falla i klyschan om alkoholiserad enstöring till kriminalare). Även miljöbeskrivningarna är riktigt bra gjorda, det känns att hon är familjär med den miljö som vi rör oss i. Jag kan riktigt känna doften av tång i luften och känna sanden mellan tårna när vi tar oss runt mellan hus och öar.
Även om jag på ett sätt hade mina misstankar om vem som kunde vara inblandad i mordet tidigt så känns det absolut inte förutsägbart och Sten knyter på ett elegant sätt ihop alla trådar åt olika håll som slängts ut innan sista ordet läses. Samtidigt så lämnas tillräckligt med huvudkaraktärerna själva öppet att jag absolut vill läsa nästa del i serien för att se vad som händer dem i framtiden.
Betyg 4/5
Böcker jag läst tidigare av samma författare: Jag har inte läst något tidigare av Viveca Sten.
Det här är del ett i deckarserien från Sandhamn.
Den här boken har lästs i deckarcirkeln.

Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen

Innan jag slog upp pärmarna till denna bok hade jag läst mycket gott om författaren på olika bloggar.  Därför var förväntningarna ganska höga när jag började läsa. Samtidigt ska jag kanske vara ärlig och erkänna att jag fortfarande är lite fördomsfull mot skandinaviska deckare,  att de inte kan vara lika bra som de engelska,  trots att jag läst flera med stor behållning på sistone.  Förhoppningsvis är det något överspelat nu.
Carl Mørck har inte haft det lätt och nu när han är tillbaka från sin sjukskrivning efter att ha blivit skjuten så blir han undangömd i källaren och tilldelad en ny avdelning,  avdelning är väl och ta i för det är ju bara Carl, som ska jobba med ”cold cases”. Egentligen har inte Carl så mycket emot det,  han har svårt att motivera sig att göra så mycket alls nuförtiden.  Sedan begår han ”misstaget” att be om en assistent och när Assad dyker upp tvingas Carl att faktiskt börja jobba. Överst i högen ligger mappen om politikern Merete Lyngaard som försvunnit och är förmodad död. Allt eftersom visar det sig att utredningen var allt annat än heltäckande.
Jag gillar denna lite mer stillsamma deckare.  Brottet är ju gammalt så det är inte samma action som deckare brukar ha. Men hela historien där den nystas upp känns väl genomtänkt och jag gillar kontrasterna mellan Carl och de i hans närhet;  Assad, Vigga, Morten, Hardy.
Ser fram emot att läsa fler delar i serien och turligt nog ligger de två nästkommande här hemma. Har bara lite annat jag måste läsa först.
Ska bli kul att diskutera denna i deckarcirkeln.
Betyg: 4/5
Böcker jag läst tidigare av samma författare: jag har inte läst något av Jussi Adler – Olsen innan denna.
Detta är del ett i serien om avdelning Q.