När man som jag drabbats av en längre lästorka som gjort läsandet mer till en syssla än ett nöje större delen av 2016 är det skönt att få en ny Gail Carriger-bok i händerna. För det kan ju inte bli annat än bra.
Min kärlekshistoria med Carrigers böcker inleddes med The Parasol Protectorate-serien och fortsatte med Finnishing School-kvartetten, men jag tror nästan att The Custard Protocol-böckerna är de bästa hittills. Flera favoriter från tidigare serier gör mer eller mindre väntade gästspel och den nya generationen av steampunksvictorianer är ännu mer fängslande.
I denna bok blir Prudence, Rue, myndig och får möta konsekvenserna av att vara en metanatural i en värld misstänksam mot alla övernaturliga varelser som inte redan finns öppet i samhället. Hon tvingas ta tuffa beslut gällande sina föräldrar, Lord och Lady Maccon, samtidigt som hennes eget kärleksliv är allt annat än bekymmersfritt.
Tidslinjerna i de olika böckerna möts och de händelser i Egypten som inleddes i The Parasol Protectorate får här en fortsättning, till och med Alexias gamla parasoll blir avdammat.
Jag tror nog jag kan gå så långt som att säga att det här är min absoluta favoritbok av Carriger hittills, och jag längtar redan efter att nästa bok ska komma ut.
Läs min recension av Prudence, bok 1 i The Custard Protocol-serien här.
Originalspråk Ja
Serie Ja, #2 i The Custard Protocol-serien
Annas Bokbord 
För mig når inte riktigt den här serien upp till Parasollprotektoratets nivå, där jag förälskade mig i alla karaktärerna, men i den här började jag tycka alltmer om Rue och de andra. Jag vill inte vänta till 2018 på nästa bok 😦
Nej det känns alldeles för länge! Ja det var ju där det började, och jag skulle antagligen inte gilla de lika mycket om den inte fanns, men gillar den nya Biffy, Maccons som pensionärer etc. Och relationen Rue – Quesnel som är lite som Saphroina och Soap i Finnishing School men man får det som inte fick vara med i den serien som är lite yngre. Så jag har stora förhoppningar på nästa bok.