Arvid Stjärnblom blir i sin ungdom kär i Lydia Stille men livet för iväg de på var sin bana. Arvid får jobb på en tidning där han sakta klättrar sig uppåt, men Lydia finns alltid där i bakgrunden. När deras vägar äntligen korsas igen är båda gifta på var sitt håll men de kan inte hålla sig ifrån varandra igen…
Boken utspelar sig kring sekelskiftet 1900 och en bit in på 1900-talet. Den beskrivs som en riktig kärlekshistoria, men jag kan inte riktigt se den som det. Jag får inte känslan av att de älskar varandra, snarare är det tanken om den andra som drar dem till varandra, en tanke som ingen av de riktigt kan leva upp till.
Något som jag verkligen tycker om dock är språket Söderberg använder sig av, det är det mer än själva historien som får mig att stanna kvar och läsa. Jag tycker också om det son tyvärr hamnar lite mer i periferin, nämligen tidsskildringen av ett Sverige för hundra år sedan.
Jag vet inte om det är tidens tand som gör att jag inte förstår motiven till deras handlingar, men jag blir bitvis oerhört irriterad på deras omogenhet och det faktum att de inte alls tänker på konsekvenserna av deras handlingar.
Men, jag skulle ändå rekommendera denna bok till de som tycker om vackert språk och böcker som belyser en svunnen tid.
Originalspråk Ja
Serie –
ISBN 9789100563899
Annas Bokbord 